Jag är inte så mycket för att fira mors dag, kanske har jag fått det med mig hemifrån. Min mamma var alltid noga med att säga till oss barn, man ska komma ihåg varandra i vardagen och inte en speciell dag som någon har lagt fast.
Jag tänker en dag som denna på alla barn som inte har en mamma att fira, undrar om man fortfarande i skolan får göra morsdags kort? Men trots att jag själv inte ville fira så har jag blivit firad av min älskade son, sambo och hund, min fina familj. Och dessutom firade jag mamma vid minneslunden.Jag bestämde mig för att åka till minneslunden på ÖN och tända ett ljus för min mamma som finns i himlen. Det var med tunga steg jag gick in genom grinden till kyrkogården, gick fram till minneslunden och öppnade luckan där alla ljus brann. Jag tände mitt ljus, la in det och vände mig om, fastnade med blicken på en bukett med ett kort.
Jag böjde mig ner och läste kortet. Tårarna tryckte på, kortet var skrivet till en sex månaders bebis som hade gått bort. Jag var tvungen att läsa texten flera gånger för att förstå att det verkligen var vad jag läste. Sakta vände jag mig om, satte mig ner på en parkbänk för att hitta ett lugn. Huvudvärken kom som en blixt och tårarna tryckte på. Jag kämpade mot ett tag, mest för att det var så mycket folk runt omkring mig.
Men helt plötsligt orkade jag inte hålla tillbaka, tårarna kom och minnena med dem. Jag lät bilderna passera och fastandae framför två koppar kaffe och en gräddtårta med jordgubbar. Mittemot mig satt mamma och vi skrattade ihop och fikade, precis som vi gjorde varje mors dag år ut och år in. Vi pratade med varandra och helt plötsligt slutade tårarna att rinna och en glädje spred sig inom mig, huvudvärken försvann och jag kunde betrakta alla som kom till lunden.
De flesta som kom var par, mor och dotter som ville hedra mamma/mormor. Efter tag blev det uppenbart, att vi alla bär på en saknad efter någon. Det gäller att ta vara på alla fina minnen.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att den familjen som förlorade sin lilla bebis kan hitta på något sätt ett ljus i mörkret.Själv gick jag därifrån med bilden av två koppar kaffe, en gräddtårta med jordgubbar och mammas vackra ansikte.
Kram Anna