” Mamma, mamma, kolla grävmaskinen. Och, mamma kolla i skogen, kolla borrmaskinen. Snälla stanna bilen, jag vill titta och lyssna på maskinen”.
Så har det låtit i bilen varje morgon de senaste veckorna. Skärgårdsvägen har förvandlats till en byggarbetsplats eftersom kommunen gör en storsatsning vad avser vatten och avlopp.
Överallt är det grävmaskiner, dumprar, traktorer, borrmaskiner och listan kan göras lång.
För min son är det viktigt att titta och hälsa på maskinerna, och ibland kliva ut från bilen och från avstånd betrakta när dumprarna lastas med stora stenar.
Första veckan kom vi varje morgon försent till förskolans morgonsamling och ibland hann vi inte hälsa och titta på grävmaskinerna.
En morgon sa Asterix till mig:
”Mamma, varför stressar vi? Kan vi inte göra som vi gör på lördagarna, titta på grävmaskinerna”?
Just då i den sekunden tänkte jag, ”nu ska rutinerna ändras”. Tid är prioritering och vad är 15-minuter av mitt liv?
Nu har vi planerat in den extratiden på morgonen. Vi startar bilen, sätter på barnskivan och sjunger i takt till, ”Här kommer Pippi Långstrump och Sjörövar Fabbe”. Sedan kör vi sakta efter Skärgårdsvägen och vinkar och tittar på alla byggmaskiner.
Och, det är det värt, för varje morgon skiner hans ögon när jag lämna honom på förskolan och han säger till mig:
”Ha en bra dag på jobbet mamma, älskar dig och kanske sover grävmaskinerna när vi åker hem, eller vad tror du mamma”?
”Då tutar vi och väcker upp dem, eller hur gubben”?
”Ja, det gör vi, puss och kram mamma”.
Jag stänger dörren till förskolan och sätter mig nöjd och belåten i bilen och en ny arbetsdag börjar alltid bra.
Vid pennan Anna.